Kärleken är något stort och mäktigt, det gäller för oss alla. Kärleken är störst av allt. Det finns många typer av kärlek, en slags kärlek & en annan slags kärlek.
Jag pratar om när man har fullt upp runt omkring sig och man pluggar som största hästen, man klarar precis av tonårsperioden med sina föräldrar. Då, just då kom du. du kom fast jag sagt att jag aldrig skulle skaffa någon ny, aldrig bli sårad igen. Alla problemen försvann plötsligt. Allt stod stilla, jag levde på luft, gick ner flera kilo. Jag ringde 100 gånger fast jag visste att det bara var mobilsvar som gick in, bara för att få höra din röst om och om igen. Pappa tittade senare på telefon spec. och undrade vad som flugit i mig. Det undrar jag med för det skulle aldrig hända idag. Många av dem sakerna jag gjorde under denna tiden var inte kloka eller hälsosamma mot mig själv. Jag resonerade inte klart. Jag brydde mig bara om mitt egna känslotillstånd, gjorde allt för att få behålla en sjuklig trygghet. Känslorna var upp och ner, allt var så givet, alla känslor kom på samma gång, hat, ilska, tårar och en gränslös kärlek. En grym passion man aldrig kommer få uppleva på samma sätt igen. Detta var min första kärlek. En kärlek som fortfarande har satt negativa spår.
Man visste inte från dag ett till 1000 om det kommer att gå i backen idag eller imorgon. Alla tomma löften, alla svek, alla hårda ord. Vad ska han säga, vad ska han göra, var är han nu, varför gjorde han så. Det är bara Han med stort H som kan få en att tänka så, exakt hela tiden. Hjärnan hade inte en lugn stund.
Det är bara Han som får dig att inte äta, sova. Det är han som förstör dig, sakta men säkert. Krossar hjärtat om och om igen. Det tar tid att läka och för vissa gör det aldrig det.
Jag kommer ihåg det så väl. Ibland bubblade det i hela kroppen och man ville nästan bara dö så fort man inte kunde vara nära. Det fanns nästan inget jobbigare. Allt var så sjukt intensivt. Varenda minsta lilla sak kunde bli hur stor som helst och jag minns hur allt kunde bli en stor enorm svart ilska inom mig. ilskan betydde egentligen bara en sak; Gå inte.
Varenda rutin som inte var som den skulle, när det inte lät som det brukade, när ett litet ynka ord var fel, eller när man visste att allt var lögner. Man blundade, allt blev svart igen och man kippade efter att bara få lite luft, man ville inte ha mer.
Jag sa flera gånger att jag kommer aldrig komma över denna människan, även om jag visste någonstans långt in att det måste man ju göra och det kommer man oxå. Men jag försökte lova mig själv att aldrig glömma. Många gånger hann hjärtat bli krossat, kom tillbaka och stampade på det igen tills där inte fanns något kvar att stampa på. Jag kommer ihåg att varenda dag kändes meningslös och jag såg ingen som helst mening med livet.
Snart står Han där igen, men detta är en annan Han, en som träffar dig som en sakta blixt, men en säker. Kärleken växer fram. Det är inte stormar på öppet hav, jag kastar mig inte ut utan livlina denna gång och han ger mig trösten och tryggheten jag alltid letat efter. Han stod där som jag aldrig sett honom, jag hade aldrig sett honom på detta sättet. Aldrig att jag trodde att Du var Du.
Jag hade en tjock mur, en mur som jag inte trodde någon kunde komma igenom efter första gången. Jag var väldigt avvaktande men nu låter jag dig komma hela vägen, ända in på. Du är värd det. Jag vet att du inte kan misshandla mitt hjärta och min själ. Jag ser en framtid med just dig och allt vi säger är bara "vi".
Du är min räddare, du stärker mitt självförtroende som andra försökt skada, du lagar mig. Vi visar varann hur det ska vara, hur verkligenheten är och att vi ska klara det tillsammans. Jag lånar dig mitt hjärta så länge jag får låna ditt.
Det är Han jag vill leva mitt liv med och hans namn är Fredrik.
