Ibland känner man sig så kluven & då tänker jag tillbaka på den tiden då man aldrig visste vilket ben man skulle stå på. Man visste inte vad som var rätt & fel. Man var nästan destruktiv. Man målade upp en värld av svart & efter en timme svävade man på moln. Man kom aldrig i säng i tid, vaknade & pallade inte gå till skolan. Man började röka. Det gick rykten och man kunde bli stämplad. Många pentabrudar stämplade oss andra likasinnade för pentabrudar. Det var catfights, dåliga vanor. Dåliga förhållanden hemma, mest mellan mamma och mig. Jag kan inte förlåta mig själv för alla dem gånger jag gjort mamma illa. Jag var inte snäll mot dig fast du förtjänade allt annat. Du har varit den bästa mamman jag kunde önska. Det finns brister hos alla men jag har kanske sett dig arg 10 gånger i hela mitt liv. Jag har aldrig sett dig berusad. Du har ägnat ditt liv åt oss. Jag är mer lik dig än vad jag någonsin trott. Men jag vet att jag kommer alltid vara nästan en kopia av pappa, både på insidan & utsidan.
Pappa du har alltid gett oss en trygghet, en pappa som alltid sa sanningen om det diskuterades där hemma. Du kämpade alltid med oss tonåringar vad vi än hittade på, vad vi än gjorde för fel. Du ville säkert ge upp flera gånger om. Du ville alltid att vi skulle ha en hobby. Du har jobbat många timmar för att vara oss till lags. Alla hästar, alla tävlingar, allt har du gjort för oss.
Mamma & pappa det går dessutom rykten att ni är det snyggaste paret i Örkelljunga & i mina ögon kommer ni alltid vara det. Min mamma är vackrast i världen på både utsidan & insidan.
En piiiiiip påstår att ni inte tycker att jag är klok & att ingen kan hantera mig, inte ens ni. Men pappa är den enda människan som ens lite kan sätta mig på plats. Men det är bara lite;) Ni är stolta över mig & ALLT jag åstadkommer. Ni skulle aldrig behandla mig illa, aldrig så som andra. ALDRIG. Jag älskar er!
