Förra inlägget lät VÄÄLDIGT deppigt! Men kvällen igår slutade underbart, jag somnade av värktabletter och av min mensvärk i soffan vid 19-tiden, då ställde sig min man och lagade middag åt mig, en stund senare väcktes jag av en härlig kyss och middagen var färdig. Han hade tänt ljus och allt var perfekt. Hela natten var underbar förutom min dröm att det tagit slut mellan mig och Fredrik och någon på facebook hade hackat sig in på min sida och ändrat mitt status till "SINGEL". Det var nog rädslan som visades. Jag har aldrig varit speciellt rädd att förlora Fredrik (på ett panikartat sätt)men jag har tvärtom drömt mycket mer om det än med andra pojkvänner, jag vet inte om det är undermedvetet. Eller att det bara är så, att man ibland måste vara lite rädd för att verkligen hålla hårt i det man har? Lagom är bäst:)
Nu blir det varma mackor till Fredrik och sen ska vi göra varm choklad och ev. köra skridskor och snart kör jag & hyr en film jag vet att Fredrik gärna vill se.
Pratade precis av mig med den jag alltid pratar av mig med; Fröken Eriksson. Du är något av det bästa som finns, en av dem bästa i mitt liv. Vi har hållt ihop i så många år, och banden bryts lixom aldrig dem blir bara fler & fler och starkare än starkast. Det har hänt så grymt mycket nu, en viss person försöker psyka mig med att berätta vad hon gjort med Fredrik förr i tiden. Hur normalt är det? Hur många gånger ska jag behöva berätta att jag inte vill höra? Försök inte spela trög & låtsas vara min vän längre. Klampar man bara på och sen inser att inte sällskapet duger längre och går en våning ner utan att säga hejdå när jag (som du påstår) är en av dem som verkligen förstår dig och jag har betytt så mycket för dig? NOPE! Jag finner inget svar i dig, jag behöver inte dig. Du gör mig illa.Fängelse, Fisk & Vilt , Ångest för vad i tusan man ska ta sig till, jag vill inte jobba som servitris eller i butik som jag gjort sen jag var 12. Jag vill bli polis nu! Men vad händer då, klarar jag & Fredrik det, flyttar han med, har vi hunnit köpa hus då? Man tänker helt enkelt alldeles för jävla mycket.
Man blir så påverkad runt omkring, Fritte & hans tjej S har gjort slut, 3 barn har dem. Pernilla tvivlar nog både på sig själv och på den hon älskar. Barnen kommer så klart i kläm hur någon än gör. En annan på jobbet säger att hans/hennes förhållande är helt perfekt & att dem aldrig bråkar. Jag tror faktiskt inte på något sådant!
Vill iaf säga Grattis till Kenneth & Ida. Vi här bredvid er håller tummarna för er och den kommande:) Jag hoppas att boende, ekonomi, kärlek och ert tålamod ska vara bra!
I morgon fyller hon minsann år och jag kanske skulle kunna ta & lura A-kassan & ge mig en present så som min kusin gjorde på julafton "GodJul Jennie önskar A-kassan"
