Jobbade till 01.00 och att försöka trösta någon per telefon är inte lätt, hur man än gör känns det som om man är 100 mil ifrån den man älskar. Det kommer bli bättre dag för dag. Började på min medicin i förrgår och när jag sen skulle upp på natten så va jag som om jag va sjuukt packad! Visste inte var jag hade röven asså. Dem andra tabletterna har jag knappt märkt av mer än att jag vill gärna sova:P
Har varit runt hos alla gamla idag, en riktigt söndagskörning. Hälsade på hemma hos mamma & pappa, körde till Sjöalt för att kolla isbandy'n, sen till Lissie och alla släktingar för att beklaga sorgen, till sist min farmor och Hasse (farbror). En väldigt trevlig runda och sen behöver man inte dregla efter kakor eller godis någonstans för det står uppdukat vart vi än åkte idag:)
Flykten från Alcatraz med Herr Svensson nu!
Goodbye!
