Läste om en journalist i NST i morse. Hon har bla skrivit boken Bitterfittan. Hon anser att kvinnorna i dagens samhälle aldrig låter sig själva bli en riktig bitterfitta, för vi håller inne, accepterar och låter vara med våra känslor och tankar. Det är nog ganska viktigt för alla att få ut sina känslor, men väldigt viktigt för kvinnor som dessutom har en massa jävla hormoner som hoppas och blir till monster ibland:P
Saknar Cypern så sjuuukt mkt, där kan man vara "lite till" och det enda britterna säger "U fucking Swedish bitches, U know how to party", "U're alway's so pissed". Jag gillar normalt inte britter, men våra balkonggrannar var extremt trevliga och riktiga gentlemen.
Har varit på gränsbygden med Frida, Roger, Alfred & Fredrik. Fick köpt någon julklapp och lite pynt:)
Fredrik ligger & sover bredvid mig, han snarkar & rycker. Vill bara han ska vakna & ge mig den kärlek bara han kan!
Var hos mor & far innan och vi betalde den resterande summan på biljetterna (först betalar man ju endst en handpenning) och kollade hur mycket vi totalt skulle betala var:) Är mycket stolt över att Fredrik sparat så mycket pengar, jag har ju sparat lite mindre, men där blir iaf pengar över och det känns otroligt bra:)
Ps. Jag tillhör en av dem som kallas för bitterfittor, jag låter aldrig några känslor stanna inne för länge, men jag tjurar/surar inte utan blir förbannad, sen går allt över Ds.
Go Bitterfittor!
