Jag känner mig som en sånn, en riktig jävla knast!
Jag hatar er när ser er, ni har fått en del av det jag aldrig velat dela med mig utav, jag visste inte det då och det svider i mig när jag tänker på det. Flashbacks, oh no! Jag vill inte se er, inte bli påmind om er, jag vill inte se era nöjda ansikten. Jag vill inte...
Fick brev av polisen i slutet av förra veckan att anmälan läggs ner, pga bristande bevis som aldrig skulle styrkas. Det är inte ens säkert att kräket fått reda på att han är anmäld! För något år sedan ringde (Lars Skog, en fet äckelgubbe som kör en lila liten ful bil) han till min mamma, varje söndag kväll, när det var paus på beckfilmen, alltså nyheterna. Han flåsade, viskade att han ville knulla, att han skulle ta henne, äcklade sig helt allmänt. Sexuella trakasserier detta oxå, Sigge polis lovade personligen till pappa att han skulle göra allt vad som stod i hans makt att sätta dit jäveln. Det lades oxå ner.
3 st Poliskukar, ni stod & väntade utanför församlingshemmet i 2-3 timmar på att ägaren till mopeden skulle komma ut, dvs. min älskade syster. Den gick 6 km för fort och ni beslagtog den. 3 poliser på 1 moped! Fattar ni, vi betalar skatt och dem får hyfsad lön för att beslagta en storbystad blondins moped. Dessa är ännu värre knastar än jag!
Fredrik har frågat om vi ska jogga milar-rundan, så jag stäler upp! Fit for fight!
Vi kommer bli jätte blöta, jag kommer bli irriterad för att han springer ifrån mig, eller inte väntar på mig eller för att han har bättre kondis än mig, så då sätter jag väll mig ner på marken & väntar tills någon hämtar mig. Det har hänt förr, men inte med Fredrik, för förhoppningsvis kan han hantera mig även idag:)
Hejdå!
